Första och (eventuellt) enda politikinlägget

Det här är ju inte riktigt en blogg där jag tidigare aktivt luftat mina politiska värderingar eller samhällsfrågor i stort – även om det är något som jag gillar att diskutera och debattera kring. Ja, samhällsfrågor då, politik har jag faktiskt varit ointresserad av större delen av mitt liv om jag ska vara ärlig. Som yngre tyckte jag att alla partier kom med ungefär samma valfrågor, och dessutom var det mer eller mindre exakt samma frågor varje år. “Om de som vinner gör något åt sina frågor, borde det dyka upp nya vid nästa val” resonerade jag. Jag röstade till och med blankt vid ett tillfälle, som ett slags ställningstagande tyckte jag då. 

Nu vet jag dock bättre, och med politikersonen nummer ett i mitt hushåll numera är det svårt att inte börja läsa på mer, snappa upp de politiska väderlekarna och aktivt börja ifrågasätta. 

Tidigare val har det också, för min egen del, handlat mycket om praktiska frågor såsom arbete och a-kassareformen – viktiga frågor såklart, men ingen gigantisk vattendelare som man får magont av. 

Valet i år är dock annorlunda. Nu finns det oerhört stora, etiska frågor uppe i hetluften, framdrivna av att ett specifikt parti har klivit fram med stormsteg till den stora riksdagsentrén. Jag läser överallt om människor som är rädda, på riktigt, för vad som kommer hända i Sverige om de på söndag får makt att avgöra det. Samtidigt som det någonstans har blivit ett plötsligt skifte i hur öppna människor är med sin främlingsfientlighet. Visst, jag håller med om att det är tröttsamt att vi har en ganska gedigen lättkränkthets-lunta emellanåt där folk blir kallade rasister till höger och vänster i situationer där ordet är fullständigt malplacerat. Men – det är ändå positivt mitt i allt eftersom det faktiskt leder till debatt om just rasism och vad det innebär – och framförallt hur vi ska förhindra det. 

Men nu känns det plötsligt som att det också har blivit mer OK att skylta med att du faktiskt har främlingsfientliga åsikter. Att du inte vill allas lika väl och ve, tycker feminism är onödigt dravel och vill sköta dig själv genom att högaktningsfullt skita i andra. Jag ser det i kommentarsfält på Facebook, i bloggar, på instagram. Och jag antar att det är ett resultat av att vi numera har ett parti som ligger i framkant för de här åsikterna och genom det har blivit framgångsrikt. Och då är det naturligt att vara mer öppen, för du har dem i ryggen som backar upp. 

Du har självklart rätt till dina åsikter, och att uttala dem – det är trots allt den värdegrund vi förhoppningsvis ska behålla i Sverige till jordens undergång. Men – jag har sällan stött på att de uttalas med inbjudan till att debattera, nyanserat och med hållbara argument. Det blir mest hårda ord, ännu hårdare handlingar, och ett mörkt klimat med magont till följd. 

Jag tror mig veta att jag har en del i min närhet som kommer, eller överväger, att rösta på Sverigedemokraterna. Och jag respekterar det, och försöker att inte döma. Jag skriver försöker, för emellanåt är det svårt, när man stöter på det där stenhårda. Och jag tror mig också veta, att för de flesta är det till största delen på grund av SD:s invandrarpolitik som de lägger sin röst där. Och det där andra, deras ställningstagande i andra frågor – de är lite luddiga, i bakgrunden liksom. Till er vill jag bara säga – snälla, läs igenom deras andra hjärtefrågor också. Läs, och begrunda om det här är något du också kan tänka dig stå bakom:

– Sänka aborträtten från vecka 18 till 12, innan det krävs en utredning där kvinnan måste redogöra för varför hon vill göra abort. En ren inskränkning av den rättighet det faktiskt är, och som inte har något riktigt vettigt argument eller biologisk fakta som backar upp beslutet, annat än att det är deras etiska övertygelse och det ska få aborterna att bli färre. De tycker också att barnmorskorna ska kunna välja bort att lära sig om, eller utföra aborter, något som Svenska Barnmorskeförbundet fördömt. 

– Deras klimatpolitik hamnar i botten av alla riksdagspartier (enligt bedömning av Naturskyddsföreningen) och det är inte en prioriterad fråga i deras budget. De har varken ställt sig bakom Parisavtalet (ett globalt klimatavtal) Sveriges nya klimatlag eller klimatmålet för nationella utsläpp.

– De är (för närvarande, eftersom jag förstått att det finns oenigheter inom partiet här) emot adoption av samkönade och insemination av ensamstående. 

– De förespråkar sambeskattning, som innebär att den med högst lön i hushållet vinner på att jobba mer, och tvärtom för den med lägre lön. Även fast vi tack och lov rör oss framåt vad gäller löneskillnader mellan män och kvinnor, så är vi långt ifrån i hamn med att det ska vara lika för båda. Vilket krävs för att det här inte ska återgå till att bli en av våra största kvinnofällor. Vi avskaffade sambeskattning 1971 och det brukar räknas som en av vår tids största jämställdhetsreform, om inte den allra största.

– I kombination med att de även vill ta bort de så kallade “pappamånaderna” i föräldraförsäkringen, föräldradagar som är öronmärkta för att papporna ska vara hemma och ta hand om sitt barn, är detta en väldigt dålig deal för kvinnor. Minst sagt. 

Titta närmare på de här punkterna, läs på om det är något du behöver fördjupa dig i. Om du sedan står fast vid att Sverigedemokraterna är ditt val, då ska du rösta så. Det är ju poängen med demokrati. Jag vill bara dra mitt strå till stacken för att lyfta upp något som jag själv upplever att många som röstar på SD glömmer bort, och det är så oerhört viktigt att vi går till vallokalen med kött på benen och vet vad vi ska stå upp för. 

Om du känner att du vacklar, och det nu är migrationspolitiken som skaver – flera andra partier har nu öppnat upp dialogen om migration och integration rejält, och har förslag på åtgärder och förbättringar som innebär mer reglerad invandring utan att vi för den sakens skull behöver rycka undan mattan för de redan utsatta grupperna i samhället. Kika på deras agendor, fundera över vad som bäst matchar dina andra värderingar också. Rösta för guds skull inte på ren slentrian. Och hellre på det du tycker är minst dåligt, än blankt. 

Själv är jag tydligen en liberal miljöpartist-ish enligt diverse valkompasser, men kommer rösta på Vänsterpartiet. Helt enkelt för att de är det parti som speglar mina egna värderingar mest. Orkar ni läsa motsvarande punkter kommer de här:

– Fri abort är en förutsättning för att alla barn som föds ska vara välkomna men är också en hälsofråga för kvinnor, både fysiskt och psykiskt. Det är kvinnans rätt att avgöra om och när hon vill ha barn, utan att behöva lägga fram en plädering till främlingar för avgörande. Även om man i framtiden kan rädda foster tidigare än idag, ska detta inte påverka aborträtten. 

– De har fått högsta betyg i Naturskyddsföreningens utvärdering av miljöpolitik. Punkt. 

–  De har sedan länge stått bakom samkönad adoption och arbetat med HBTQ-rörelsen för detta. Likaså insemination av ensamstående kvinnor och lesbiska par. Reglerna för föräldraskap ska vara lika oavsett läggning. De vill ha en föräldraskapspresumtion istället för faderskapspresumtion (som innebär att när en kvinna föder barn antas hennes make vara fadern) och som ska gälla för homosexuella par också. Barn som föds inom lesbiska par får idag bara en registrerad vårdnadshavare. 

– De var det första feministiska partiet och har mycket stort fokus på jämställdhetsfrågor och arbetar aktivt för att bryta samhällsnormer. Framförallt genom att motarbeta de många kvinnofällor som fortfarande existerar och som anti-feministerna inte vill kännas vid när de gnäller om att “feminism handlar så mycket om bara kvinnor juuuuu“. (Obs obs inte partiets egna ord där, bara jag som blir så förbannad bara av att tänka tanken).

– De vill reformera föräldraledigheten genom individualiserad föräldraförsäkring, för att det också leder till förändring av strukturen på arbetsmarknaden där kvinnor fortfarande halkar efter.  

Så – jag hoppas ni inte somnat vid det här laget. Slut på politikerinlägg. Önskar ni ta debatt med mig, är ni varmt välkomna! Men helst efter kl 10 på förmiddagar eller efter 19 på kvällar, så jag har hunnit få i mig minst en kopp kaffe i närtid.