Från höst till vår till vinter

Jösses vilken vecka det har varit, och är – jag har stått prick varje kväll och bakat så bunkarna far ute i bakstugan för att få till en riktigt nice gottekorg, jag har varit kompledig, på-riktigt-ledig och flexledig i omgångar så jag knappt kommer ihåg vilket, varvat bakningen med beredskapssamtal och så vanligt jobb på det. Nu är korgen levererad, imorgon är jag ledig (och ska åka på pralinkurs!) och på lördag vankas en heldag med tjejerna – och spa! Mycket välbehövligt.

Krigszonen ute i bakstugan får jag se fram emot till på söndag.

Jag ligger hopplöst efter med bokföringen också, så den ska jag ta itu med i helgen. Men just nu väntar bara en dusch och en tidig kväll för och ta igen lite sömn. Om inte beredskapstelefonen ringer då. Min sista beredskapsvecka nu, och sen är det bara ynka två veckor kvar tills jag jobbat min sista dag på DXC. Det är skrämmande hur fort det går. Jag var hos Centric idag och skrev på avtal, hälsade på alla, och pratade lite om certifikat och utbildningar för att lyfta lönen lite. Kändes väldigt bra faktiskt. Samtidigt fick jag frågan av en kollega idag om det kommer kännas tungt att lämna dem, och ja – det gör det fan. Det är ju det svåraste av allt. Jag har ju i princip alltid gillat alla kollegor jag haft och blir oerhört sentimental när det är dags och lämna dem. Avskyr hela gå-runt-och-säga-hejdå-grejen. Helst vill jag bara jobba som vanligt och sen slinka ut när de andra är på rast, hehe.

Men ja, försöker och inte tänka alltför mycket på det nu. Även om de här både vackra och melankoliska dim-bilderna verkligen ackompanjerar mina ord, haha!

De är från förra söndagen när vi var ute och gick i Råssnäs innan vi skulle hem till mamma och fira hennes födelsedag i efterskott.

Den här läskiga tingesten satt uppallad vid stenkanten, jag förmodar att den föreställde en kanin eller hare någon gång.

Fidan var inte glad åt det råa vädret men blev på desto bättre humör av sand och vatten.

Och var lite avis på Kelly som fick bära pinnar – Fidan har ju haft pinnförbud nu i några veckor på grund av tanden, men i förrgår var vi hos veterinären igen och fick grönt kort, hurra!

Min lilla betongsugga <3

Kelly slajdade fram på tunn is.

“Hää-hää!”

Det var rätt rått, men ändå ganska behaglig temperatur och väldigt vackert med dimman som flöt in och ut bland träden.

En Kelly-rumpa.

Och godis-paus.

Några dagar efter detta förvandlades det plötsligt till vår i luften. Igår när jag var hemma och ledig, så var det verkligen så man trodde att vi befann oss i april istället. Fullt solsken, kvittrande fåglar, torrt grus. Och så idag då – fullt snökaos. Superdupermoddiga vägar, och ett svinkallt hus igen. Visst ja, det var fortfarande bara februari.

Men inte länge till! Några dagar bara, sen går vi in i mars, då det börjar hända grejer.

Nu ska jag slurpa upp mitt kaffe och sen hoppa in i duschen tillsammans med anti-kalk-sprayflaskan. Ha en trevlig torsdagkväll peeps!