Bland grodbakelser och hönshus

Jag är jätteglad över att det regnar så här mycket – verkligen. Förra sommaren har helt ändrat mitt perspektiv på regn. Det är nästan (men bara nästan) en fröjd att springa ut i hällregnet ideligen och tömma hinkar och kärl i de stora regntunnorna för att samla så mycket som möjligt. Men den här BLÅSTEN. Jag blir tokig! Visst, vi bor ute på åkern, det är extra mycket vind här, men KOM IGEN. Alla mina stackars odlingar och rangliga blommor i odlingslådan börjar se ut som att samtliga har extrem skolios – de lutar åt alla håll utom uppåt. De som varit ståndaktiga nog att inte knäckas av på mitten då. Och det är faktiskt så himla tråkigt. Ska man inte kunna ha blommor här liksom? Idag promenerade jag inne i stan och blängde avundsjukt genom staketen på alla trädgårdar där som hade låååånga och FULLT UTVECKLADE ringblommor och jätteverbenor. Bastards.

Försökte ta bilder för att illustrera hur extremt mycket det regnar, går inte riktigt att fånga dock. Men, titta där – en sån däringa vi-måste-båda-bli-bättre-på-att-komma-ihåg-och-ta-in-sånt-direkt-efter-användning-sak. Det är inte bara jag minsann.

Anyway – hade en trevlig måndag och tänkte jag skulle dela med mig av den genom mobilbilder för en gångs skull.

Första anhalten var hemma hos Niklas. Han ska hjälpa mig att bygga ett hönshus i sommar, och nu diskuterade vi den slutgiltiga designen samt själva bygg-upplägget. Känns trösterikt att ha ett litet projekt att se fram emot under sommaren, och fullfölja det med någon som faktiskt kan snickra och hindrar undertecknad från att limma ihop ett par brädor och call it a day, hehe.

Sedan drog jag vidare in till Linköping centrum. Idun var med mig – de här sista dagarna nu är så dyrbara att jag inte vill vara ifrån henne längre än nödvändigt, och tänkte det kunde få vara roligt för henne att komma ut och göra stan lite. Vi chillade vid St Lars-kyrkan innan klockan slog 18 och det var dags att möta upp Johanna.

Hon hade med sig salami som Marcus köpt från en sån där föreningsgrej, och så skulle vi ta en fika. Jag struntade i alla eventuella hund-på-fik-etiketter och hivade upp Idun i egen stol med filt.

Köpte mig en macka, mycket svart kaffe, och något jag inte ätit på år och dar – en grodbakelse.

Precis när jag ska hugga in på den så kommer en kollega från jobbet och skämtar om att jag “måste ju vara väldigt kräsen när det kommer till andra bakverk”, och jag försäkrar honom om att så sällan är fallet men att jag kaaaaanske gör lite research för att se om det här är något jag skulle kunna göra en egen version av.

Men när jag väl tagit en tugga så kunde jag konstatera att jag definitivt kunde ha gjort det bättre. Alldeles för lite kakao, och för mycket margarin. Men mycket fotogenisk.

Var sämsta cafégästen ever och matade småfåglar direkt ur handen, utöver att jag behandlade min hund som en regelrätt fikaperson. Men fuck it.

Idun var en riktig människomagnet – flera ggr ser jag Johanna le åt någon bakom mig, och då står det folk och tittar på Idun och utbrister i diverse “åååh” och “aaaw”. Folk saktade ner när de gick förbi och log med hela ansiktet. En snubbe med en “I love Jesus” t-shirt kommer fram och är helt lyrisk över Fidan, och berättar en story om sin egen vovve och dennes kvälls-kiss-rutiner. Hon själv bara glassade i beundran med stillsam grace. Förutom när hon fick halva min ostmacka och hugger den som en galen haj innan min hand knappt lyft tallriken. Hon har lärt sig snabbt de här dagarna att hon är Queen.

När caféet stängde gick vi och satte oss vid kyrkan igen och fortsatte språka. Ytterligare ett par kom fram och beundrade Idun och sa att de själva funderade på en staffe.

Så ja, är man singel och vill köra hundtricket, så är en Idun tydligen väldigt bra och ha.

Sedan skildes vi åt, och på vägen ut från parkeringshuset ser jag den här skylten. Jag messar Johanna och skämtar om att “vad vet de som jag inte vet, VAD KOMMER HÄNDA!?” Medans Marcus approach var att det var en väldigt fin och passande skylt, och att det borde finnas fler sådana.

Och sen slutade vi kvällen här som så många andra den här veckan, i soffan med extra lyxig bäddning. Jag flydde in i en av de nya böckerna jag köpte i Linköping, och tog ytterligare 100 kort av Idun när hon låg och sussade. Hela min mobil är proppfull av såna här kort. Jag är livrädd att missa en enda sekund av extrem Idunsöthet och inte kunna föreviga det.

Annars då: det är helt otroligt vad extremt grönt allting är just nu. Men så kom vi ju på att förra året fick vi ju inte se allt i sin rätta skrud, då var det ju så torrt att inget växte och allt blev gult istället.

Svampabstinensen börjar kicka in i takt med att folk i svampgruppen på Facebook lägger upp att de hittat både kantareller och stensopp. Jag fick nöja mig med vad jag tror är en champinjon på Vadstena frisbeegolfbana.

Försökte fota en av väldigt många vackra fjärilar – de har kommit i mängder nu de senaste dagarna. Väldigt roligt såklart – mindre roligt när man ska åka in till stan och det bara smattrar om framrutan som förvandlas till en smärre massgrav.

Var tvungen fota det här arrangemanget utanför mamma och Lasse med. Det syns varifrån jag får den kreativiteten.

Fler promenader med Idun. Hon får bestämma takten, och oftast är vi bara ute i max tio minuter. Jag försöker göra dem så roliga som möjligt med lite nya ställen, och en del godissök.

Nu har jag även varit med på Mjölby REKO och sålt, och fick en hel del beställningar – roligt! Skulle haft Motala REKO ikväll men energin räckte helt enkelt inte till så det fick prioriteras bort. Hade en del hemsidebeställningar jag gjorde klart under gårdagen istället och fick in en beställning på en donut-tårta. Den ser jag fram emot och göra.

Och idag har vi gått en blåsig, kall promenad, sedan parkerat oss här i soffan med kaffe och bok. Nu har jag läst ut boken, det mullrar av åska, och jag borde gå ner och förbereda inför pappa och H:s besök då de kommer säga hejdå till Fidan. Vi har bestämt den 25:e juni med distriktsveterinären nu, så bara två veckor kvar. Det är fruktansvärt tungt, men jag njuter så mycket jag kan av henne de här dagarna som är kvar och tillåter mig att prioritera sorgen. Jag vet att det är mycket nu med Idun och tungsintheten, men jag fick aldrig den här chansen med Saga förra året och det är ändå en liten tröst i att försöka vara någorlunda förberedd och redo när den 25:e väl kommer.

Hoppas ni har det gott inomhus, ni som också har hällregn och åskoväder omkring er <3