Sura höns och Wheel of Time

Go fredag på er – här är jag trött som ett aber, efter att ha jobbat natt två dagar i rad men knappt sovit något. Blivit ropad på precis när jag slumrat till. Drömt massa konstigt och vaknat i tid och otid. Och ska jobba extra några timmar idag, så är bara hemma och hämtar andan och inhalerar kaffe, så bär det iväg igen snart. Men sen så. Målbilden i eftermiddag är växthuset, ett glas bubbel, och plantera om paprikor.

De här bilderna är från några veckor bakåt, när det ösregnade ute och hönsen tog sin tillflykt till vår veranda. Det skulle inte vara fel med lite mer regn alltså. Så torrt överallt. Dags och börja samla på vatten igen.

Oh those were the days när de här två INTE låg och surade i redena – kort efter de här bilderna togs greps först Pärlan av intensiv ruvlust, sedan Pippin. Nu har de båda legat platta och sura i några veckor. De har fått ett gäng ägg – jag lyste dem häromdagen, och fyra ägg trodde jag mig kunna se var befruktade med liv i. De borde kläckas ganska så snart, så håll tummarna.

Sparven, Sparven – vad ska vi göra med dig? Väldigt duktig med hönsen, och det är så roligt att se interaktionen mellan tupp och höna. Men det funkar inte att jag ska behöva kolla mig över axeln varje gång jag är ute hos hönsen. Eller behöver vara beredd på och hugga honom när jag delar ut mat, om han ger sig på näven. Ger honom till sommaren, sen får det vara.

Och plz disregard röran i bakgrunden med dammsugare och allt, det väntade på att lastas in i Skåpis för en tripp till återvinningscentralen.

Oj nu hoppade vi ännu längre bakåt, till en helg då tjejgänget hyrde en stuga i Övralid. Mycket mysigt, underbart väder så promenaden vi gav oss ut på , slutade med att vi bara hängde på en brygga och hämtade ner rosévin.

Vi käkade god mat och bara allmänt hängde runt i en annan miljö, mycket välbehövligt.

Ramslöken har kommit, och jag funderar över hundra olika sätt att plocka lagom mycket av dessa, förädla och sälja när chokladen börjar närma sig paus.

Experimenterat med olja och pesto.

Skärtorsdagen när Eva och Peter svängde förbi och vi bjöd på brunch.

Och jag har äntligen, efter många påtryckningar från diverse fans – börjat läsa Wheel of Time. Marcus har lyssnat på alla böcker via ljudbok, vilket tog honom flera år. I julas fick jag de tre första böckerna, efter att vi börjat titta på serien, och han råkar säga att det kommer ta även mig flera år och läsa klart. Och det kan ju bara leda till en sak…

Challenge accepted!

Ett år sa jag, ska det högst ta mig att läsa klart den här bokserien á 14 böcker – tjocka sådana, ska tilläggas.

Men – HERRE-GUD vad jag strugglar med bok nummer 6 nu. Och då var det rätt kämpigt med nummer fyra och fem med ska erkännas. Sorry alla fans, med jag har väldigt svårt för Robert Jordans sätt att skriva. Så. Mycket. Upprepningar. OM man som jag läser böckerna i sträck utan paus, blir det otroligt uppenbart och frustrerande. Och hans sätt att porträttera kvinnor ska vi inte ens tala om.

Men världen är fascinerande och nu har jag börjat, så det ska slutföras. Men det där året känns plötsligt rätt så optimistiskt. Nåja.