Frukostar, frodiga blad och Fidans fördömda leder

När jag sitter och skriver det här är klockan snart halv tolv men jag är pigg som en lärka och försöker motstå suget efter en kopp kaffe som inte känns så optimalt vid en tid som denna. Hela veckan har jag varit nåt så förbaskat trött, hur mycket jag än sovit och trots alla uppiggande vitaminer jag dragit i mig genom smoothies, sallader och piller. Trött på jobbet, trött efter jobbet, och har gått direkt från nån enstaka kvällsaktivitet till sängen och totaldäckat. Jag antar att det är nån slag reaktion på min ökade medianmängd kroppsaktiviteter – från att ha haft träningssmekmånad och känt mig energized, fräsch och hungrig på hälsa, så kommer nu en liten down-period när kroppen tycks säga “hang on ett tag nu, det är en jäkla massa slaggprodukter och omställningar som ska fixas till, nu får du härta ner lite!“

Men skönt iallafall att det verkar vända tillbaka nu då. Och hoppas att jag ändå kan somna gott om en stund, eftersom jag ska upp tidigt imorgon trots att jag är ledig efter denna beredskapshelg. Det är dags att ta Fidan till veterinären igen, och kolla hur det ser ut med hela hennes akterparti i princip. Nu går vi mot varmare tider och ju mer plusgrader det blir, desto mindre vankar Idun fram som om hela världens bekymmer låg på hennes axlar (eller bakparti) men vi vill ändå kolla hur det ser ut efter en väldigt haltig vinter. Det är ju tyvärr mycket som är slitet och dant på henne vad gäller leder och höfter så det känns lite som en tickande bomb. Förhoppningsvis kan vi hinna desarmera den lite genom de här preventiva veterinärbesöken. Har lite blandade känslor inför det – å ena sidan får det gärna se ut som innan, dvs ja det är slitet och hon har ont av och till, men så får hon nån dundermedicin som tar bort det värsta och så lunkar vi på med träning. Å andra sidan känns det som att vi har gjort det där så många gånger nu, det blir aldrig bättre – kan inte NÅT bytas ut eller skruvas åt? Samtidigt som man darrar lite inför det ekonomiska utslaget om nåt sådant skulle beslutas, trots bra försäkring. Men vi vill ju helst av allt att Fidan ska kunna njuta av promenaderna med oss, lika mycket som hon gjorde förr – skutta runt, slita upp pinnar och stå på huvet i blåbärsriset. Inte sacka efter med moloken uppsyn och svänga in på första bästa genväg tillbaka hem.

Men ja, vi får väl se hur det går under dagen.

Approå dag, träning och yadayada – samtidigt som jag varit så sengångartrött i veckan, så upplever jag samtidigt en hunger som är väldigt annorlunda mot hur den brukar vara. Den kommer PANGPÅ!, visar ingen nåd utan FÖDA MÅSTE INTAS NUUUU och får mig att stänga ner mentalt oavsett vad jag pysslar med och bara fokusera på att.hitta.något.ätbart. Det har lett till att jag öppnat en redan halvuppäten matlåda inför mina kollegors frågande blickar när det väl är matrast (jag inhalerade halva på under minuten lite hukandes och halvskamset bakom mina skärmar med pyttelilla plastskeden jag hade till morgonkaffet), cirklat runt den uttömda fruktkorgen och spanat in de sista fläckiga apelsinerna likt en asgam vid ett kadaver, och i sista desperation rotat runt i ryggan efter det där torra jävla fikonet jag skymtade i dess inre häromdagen när jag letade efter min kalender. Intressant ändå hur kroppen reagerar i olika stadier när man börjat träna såhär pass regelbundet och mångsidigt, jag har inte varit med om det innan.

Det innebär också att jag kan gå ännu mer ALL IN på helgfrukostarna, och förra lördagen slog jag till på två stycken till och med – en innan bingospinning, och en efter. Lite blåbärsgröt och granolatopping innan så att jag inte svimmar av cykeln. Och alla dessa piller jag får av mamma – se här, har du bildbevis! Och då tog jag ändå två till som jag glömde till den här bilden efteråt.

Bingospinningen var riktigt rolig, de spelade låtar med nummer i texten och dem skulle vi lyssna efter och kryssa på vår bingobricka samtidigt som vi fick ett något lättare pass än vanligt. Jag vann inget (förutom hälsan och allt det där tugget) men var nöjd ändå när jag trampade till Östenssons för och köpa frukostbröd och var nöjd hela vägen fram till entrén då jag skulle sitta av men fastnade med jackan över sadeln där bak och kunde inte röra mig och drämde rakt in i soptunnan som står utanför på ett ytterst oelegant sätt. Inte för att jag vet hur man antastar en soptunna i farten på ett elegant sätt – jag hoppas bara att pizzeriafolket inte hade hunnit till jobbet ännu och garvfrustade ut morgonkaffet över pizzadegen.

Men sen köpte jag iallafall mitt bröd utan vidare olyckor och kunde ta mig hem för att möta upp min sömndruckna sambo med en riktigt vitaminbomb till frulle!

Färskpressad apelsinjuice är ett måste.

Och koka ett par stycken ägg – här är min lilla ägghjälpreda från Japan, som lyser vit på olika ställen beroende på hur du vill ha äggabäggen.

Fidan fick sig en skiva bapelsin och slök den med ett ljudligt smack.

Sen dukade jag upp med lantbröd, fruktsallad och diverse pålägg.

Fruktsallad var längesen, det är ju så himla gott och enkelt. Funderar på och slänga ihop en och ha ståendes i kylskåpet för och ta av när suget faller på.

Var wild and crazy och testade nytt pålägg eller ja – gillar ju liknande kombo vid andra mattillfällen så nytt för frukosten iallafall – färskost med honung och valnötter. Gottgott!

Efter brakfrukosten gav jag mig av med dogsen på långpromenad i Håleberget och knäppte en massa bilder som kommer i ett annat inlägg sen.

På söndagen gjorde jag om samma saker fast promenixade på plan mark istället för bergssluttning och efteråt kajkade jag iväg till farmor för en kaffe innan jag hade danspass. Det visade sig att kaffet involverade nygräddade våfflor också, så det var en lite extra spänd mage jag skulle få skumpa runt med senare.

Våffelspexade lite.

Farsgubben ville inte vara sämre.

Fina farmor <3

Vi gick igenom dagordningen och de senaste veckornas händelser innan det var dags för mig att kajka vidare till Korpen och dansa loss.

Och sedan kom ju den här superdupersegveckan, och inte vart det bättre av att vädret nu är det absolut tråkigaste på hela långa året. Bara gråttgråttgrått och absolut värsta tiden och vara hundägare. Dogsen måste in i duschen efter vareviga promenad men lyckas ändå släpa med sig grus och skit till en hel sandlåda in i lägenheten.

Men då får man se till att det vårspirar inomhus iallafall. Adde hittar grenar lite varstans som jag släpar med in och som ska arrangeras lite stilfullt i mina flaskor – men det kan hända att det får en temporär viloplats ute i hallen för en stund tills jag kommer ihåg att de finns. Och palettbladet som jag smugglade med mig hem från Japan har skjutit iväg rejält senaste veckan nu och neongröna blad trängs med varann och nickar välvilligt till mig när jag sitter och njuter av dem vid frukostbordet. Lilla suckulenten där är också från Japan och har väl inte växt så värst mycket (typ inget alls) men e iallafall inte död.

Och nu är klockan slagen och det är måndag morgon och dags att bege sig! Wish us luck.