Önskelistan!

Det lackar mot jul och, in a galaxy far far away, även min födelsedag – om än med något överdriven framförhållning men så handlar ju det här inlägget om min årliga önskelista. Och självklart är det helt fritt fram att ösa presenter över undertecknad helt utan någon anledning alls. Jag är inte den som är den.

Men iallafall, så brukar jag ju fixa en lista hälften till mig själv, hälften till familj, med saker att komma ihåg ifall någon frågar mig vad som önskas eller om jag själv får ett oväntad pengainflöde (ha! as if) och kan unna mig nånting jag gått och grunnat på länge. Det är kul och se också hur listan ändras, vad mina preferenser är detta år. Förra gången ville jag fortfarande ha fina koppar och prylar – i år siktar jag på gemensamma hushållsgrejer, hållbarhet och kvalité.

Handdukar – gärna eko eller bättre-hållbarhets-märkta sådana. I fina, dova pastellfärger typ rosa/grått eller petrol/ljusblått. Detta kan ju bli lite dyrt så kanske är en present/julklapp som får ges som startgrop för och införskaffa ett helt set. Både Hemtex och Åhléns har bra och fina produkter. De nuvarande vi har är en salig blandning av mina dassiga vita från Ullared och Marcus klarröda. 

En fin, varm ullpläd – vi har en uppsjö av plädar men de börjar bli till åren efter idogt användande av både hund och människa och de fina sammetsvarianterna är inte så superpraktiska ihop med hundhår. Även här ligger Hemtex i framkant.

En ostkupa! Gärna loppisfyndad sådan, hellre en gammal med charm än nyproducerad märkesvariant. 

Och i samma anda så är jag på jakt efter en smörbytta i porslin, också den gärna loppad från någon klassisk porslinsserie. 

Ekologiska hudvårdsprodukter finns med på listan även denna gång. Jag planerar att rensa ut mitt badrumsskåp och minimera andelen gratisprodukter, engångsartiklar, bra-att-ha-prylar som inte använts på ett år etc etc och göra rum för bra skit som används dagligen.

Sängkläder i linne… åååh som jag har suktat efter detta, i flera år faktiskt, men aldrig riktigt tagit steget att investera i frasiga lakan och svala örngott av detta underbara tyg. Kanske för att det kostar aningens mer än your average Jysk-bäddset och kräver min partners approval också, och för att vi faktiskt redan har relativt nya och fullt fungerande, fina sängkläder. Men jag vill ändå inte släppa linnedrömmen riktigt än – den dagen då jag har dem i min ägo kommer de vara med mig tills de faller samman i bitar. Ljust blåa eller rosa, eller mintgröna <3

Ett kamerastativ. Också någonting som varit på min lista ett flertal ggr men som jag aldrig får ändan ur vagnen att införskaffa. Likadant med fjärrutlösare till Nikon-kamera. De ligger väl någonstans där i gränslandet mellan “vill ha” och “behöver men är tråkiga pengar”. Måste kunna bära minst tre kilo.

Presentkort från Jordklok. Så att jag kan köpa på mig nya, braiga saker såsom nya diskborsthuvuden.

Att det ska bli som augusti-september igen fast typ nu, så att jag kan gå ut och plocka korgen fullt med svamp. Har sån grym abstinens så ni anar inte, och jag är så himla taggad att åka tillbaka till Gränna och skogen där jag blev av med svampplockar-oskulden bland horder av Karl-Johan och blodriskor. Som det är nu kanske jag har tur med ett par frysta trattkantareller på söndag. 

Storvinsten, så att vi kan köpa hus någon gång… sparandet går stadigt framåt men sååååå långsaaaamt.

Jag har egentligen sällan önskat mig smycken, men nu så -av någon anledning har jag fastnat för jade i alla dess former, förmodligen efter att jag såg två halsband liknande ovan på en loppis i Australien och gjorde bort mig nåt förbannat när jag trodde jag kunde köpa dem. Ber att få titta och de är supervackra – frågar om priset och snubben säger typ “five“. Jag räknar upp fem australienska dollars, tänker att det här var ett otroligt fynd, och han bara tittar på pengarna, sen på mig som om jag vore dum i huvudet. “…and…?” 

Jag blir förvirrad och säger att han ju fått fem. Han bara fortsätter stirra på mig en lång stund, som att han inte kan tro att jag står framför honom och är så infantilt korkad att jag inte hajar – “… yeah -five HUNDRED dollars… each“. 

Det här var då under den sista hela dagen i Sydney innan vi skulle åka hem så min reskassa var i princip redan uttömd, absolut inte i stånd att finansiera två halsband för ca sex tusen kronor. Så jag fick säga nej, sorry, då missuppfattade jag. Snubben fortsätter stirra på mig som att hela jag är en skymf mot hans affärer – “but this is pure gold… how can you expect it to be any cheaper?”

Återigen får jag upprepa att jag missförstod, och lämnar honom med skammens rodnad på mina kinder. Dumt nog ju, för han får ju fan tala klarspråk och inte anta att jag förstår att priset innehåller outtalade extra nollor. Men just då var det himla pinsamt. Sen dess har jag ändå inte kunnat släppa de där halsbanden. Tursamt nog har jag sett att de finns på Etsy, fortfarande kostsamma men inte riktigt lika mycket som hos den här snubben. Och en hel uppsjö av andra, lika fina och betydligt billigare jadesmycken, typ denna.

Överlag har jag börjat sukta efter smycken med olika stenar och kristaller i, återigen en flirt till mina ungdomsår då jag var galen i kristaller, rökelse och allt som hade med New Age och göra. 

Nu har jag hittat min kameraefterträdare… en Nikon D5300. Min gamla 3200 har varit med mig troget i många år nu, men det börjar bli dags att uppgradera. Och då blir det nog den här skönheten. 

Och för er som känner att ni har alldeles för mycket cash drällandes omkring och bara väntar på att få god till ett bra syfte, kan ju sponsra till det här lilla röda västerbottniska huset med underbar, enorm tomt och ett fantastiskt sjöutsiktsläge. Det går knappt en dag utan att jag tittar på det här lilla paradiset på jorden, och drömmer mig bort. 450k, det är ju ingenting – right? Kanske några hundralappar till för ett par målarburkar och tapetprover också.