Födelsedagsfirande part 1 och allmänt

Ja, det här inlägget skulle ju postats i fredags men jag kommer faktiskt inte ihåg varför jag inte loggade in och tröck på publicera-knappen. Kanske var det pizzahögen of doom som tog andan ur mig, eller så var det den osedvanligt dåliga vampyrserien på Netflix som vi ändå inte kunde låta bli att se ett avsnitt till av som distraherade. Och sen träffade ju skiten fläkten så att säga, resten av helgen. Men iallafall – bättre sent än aldrig. 

Äntligen är vi framme vid en otroligt efterlängtad fredag. Det är beredskapsvecka igen och den fortsätter in på helgen, med X antal övertidstimmar som följd, men fram till klockan 22 ikväll kommer jag inte göra mycket mer än äta upp den pizza jag gått och suktat efter prick hela veckan. Av Stefan och Anton fick jag ett presentkort på OnlinePizza som födelsedagsgåva, så den kommer utnyttjas till max. 

(Kortet kunde bara nyttjas en gång, så vi köpte hem sju pizzor som vi bösade in i frysen för sju helger framåt!)

Och apropå födelsedag ja – 31 jordsnurr nu då. Det är nu det känns lite som att det kan kvitta, att man kan sluta räkna. Fortfarande kul och fylla år och så men det där med fira känns som att det får räcka med en och annan middag tills man kommer till typ 35 och 40 *hujedamej* och kan slå på stort med spriten så man glömmer att det sker.

Nevars skämt åsido. Min åldersnoja har lugnat sig betydligt. Förmodligen för att jag vände upp och ner på livet förra året och medvetet lät det ta en annan riktning, ännu mer bort från den “norm” jag trots att hade byggt upp i mitt huvud. Och det känns jäkligt bra – friare än ever.

Iallafall – eftersom jag fyllde på en neslig tisdag i år, så vart det födelsedagsmiddag redan på söndagen. Platsen var Vänner & Vin, sällskapet var föräldrar med respektive och så Marcus såklart. Maten var tapas och drinken var vin och en gigantisk daiquiri. Tyvärr blev bilderna helt wonky därinne så det är bara bilden av mina förtjusande tapas som kan avnjutas. Här inne fick jag även mina presenter i form av vattenkanna, blomspruta och en hel påse full med bra ekorengöring. Tack och bock!

Måndagen var 1a maj och således röd dag – Marcus slängde en bläng ut mot torget och dess nätta lilla samling demonstratörer och beslöt sig för att följa med mig till Godegårds marken istället. Där gick vi utan jacka och njöt av solsken och av att köa 20 minuter för att jag skulle få mig lite stekt strömming med mos och lingon <3

Vi inhandlade BARA ätbara saker. En krämig ost, en hel del korv, karameller och kanderad ingefära…

…och en avstickare till chipsståndet med mest prospekt såklart. 

Vi iakttog djurlivet som bestod av vilt utsmyckad lama med intimitetsproblem och lika ulliga, gulliga kaniner som alltid finns här.

Paus i skuggan med korv och pommes.

En annan sög i sig svindyr jäkla sockervadd.

Och sen åkte vi hem och chillade järnet, vips var det tisdag och min födelsedag foh realz och den firades med årets första uteservering med sedvanligt bubbel.

Numera 31-åriga yours truly, för en gångs skull i relativt rakt hår och med en och annan extra kråkspark.

Marcus beställde in knapriga vingar från kycklingar som måste kört bänkpress i hönshuset, så stora som de var. 

Även min bruschetta var abnormt stor men otroligt god, drypandes av olivolja och rikligt med mozzarella. Som huvudrätt tog vi varsin hamburgare där pommesen var den stora stjärnan, och jag åt tills jag inte förmådde äta mer och var lite tipsy från öl och vin och röda lampor, och vi vandrade femton meter bakåt tills vi var hemma. Fan vad vi kommer hänga på uteserveringarna på torget i sommar känner jag, toppen och bo max en minut ifrån. 

Min fina. Så mån om att jag ska må bra och att han gör allt han kan för den sakens skull <3

Annars då – tid är bokad hos Feelgood i slutet av maj, för ett första möte. Jag mår helt OK just nu, förutom tröttheten som slår till för minsta lilla och det dåliga humöret i samband med det kommer som ett brev på posten. Men nu är jag ledig på måndag igen och kommer göra mitt bästa för att bara fylla den med nice saker och mycket vila (nja så supermycket vila vart det ju inte med bilroddande och whatnot). Sen är det korta veckor ett par veckor framöver då jag slängt in ledighetsansökan på varenda klämdag som finns.

Och apropå nice saker – på torsdag åker jag, Niklas och Victor upp till Stockholm efter jobbet för att se Hans Zimmer – igen! Förra årets succéturné då jag satt och grät i Wien för att det var så vackert, den görs om i år igen och är dessutom ännu längre och nu spontanbestämdes det att jag hakar på. Så nu kommer jag förmodligen sitta och böla i Globen istället. 

Vi har kommit igång med och spela squash också – jag har glömt hur det kommer sig att det blev squash av alla sporter, men det var Marcus som drev projekt Parträning så det bidde så. Två ggr i veckan, varav en av dem är på morgonen innan jobbet. Det är en utmaning. I fredags morse hade jag bara fått i mig en endaste kopp kaffe innan vi körde igång och jag hade ett slänga-racket-i-golvet-moment halvvägs in i spelet. Att vara 31 innebär  ingalunda ett mognare sätt att hantera motgångar i sport.