Mer Sydney- en hyllning till australiensiskt kaffe och triss i selfies

Sorry, det vart en liten hicka där mellan inläggen eftersom vårt wifi ute i stugan inte funkade alls första dagarna, för att sedan hoppa igång (efter lite trolleri från M) och kunde möjligtvis funka att ladda upp bilder med om jag var beredd att sitta fyra timmar per blogginlägg, typ… men så var jag redan så upptagen med att mysa framför öppen brasa med vin och bok, eller ivrigt studerandes ett helt nytt intresse som vaknade till liv där ute i vildmarken – mer om det i eget inlägg sedan. 

Nu hoppar vi tillbaka två veckor till Sydney igen. Första dagen efter vår ankomst och dagens planer ändrades för varje timme typ. Vi skulle ta oss in till centrum iallafall och kika på Operahuset så det blev avbockat från to-do-listan. 

Jag körde oss in till stan, min första gång i vänstertrafik. Och satan vad läskigt det var. Nu är ju Sydney förmodligen en av de allra värsta storstäderna ever att börja köra vänstertrafik i – till och med Talitha nämnde att hon skulle vara nervös för och köra där Staden är enorm, och trafiken likaså. Man behöver vara snabb och hetsig för och kunna köra bra, och det är ju själva motsatsen till vad hariga jag är som förare nuförtiden… både min egen och pappas olycka har satt djupa spår som är kvar än, och jag fick erkänna mig olämplig som förare vid många tillfällen under resan tyvärr. Tur att de andra grabbarna took a liking till det här med och köra vänstertrafik, så att de delade på största körlasset. 

Jag tog oss iallafall till parkeringshuset, adrenalinstinn som tusan, och behövde en rejäl frukost. 

Här har ni då alltså mitt resesällskap: Markus, Rickard och Anton. 

Det här är en liten hamndel som var full av resturanger och food courts som sålde all mat du kan tänka dig. Mycket sushi, asiatiskt, stora kokosnötter att dricka ur, underbart tjock och krämig yoghurt med färska frukter och bär, och ett stånd där du kunde få Nutella på allt typ.

Vi beställde in det kaloristinnaste vi kunde hitta på menyn – tjocka våfflor med smör och lönnsirap, bacon stora som dasslock (nåja, små dasslock) och rejält med äggröra. Anton tog det ett steg längre och drack milkshake också.

Och här fick vi smaka australiensiskt kaffe för första gången. Talitha sa att de hade riktigt gott kaffe innan jag åkte, men jösses! Starkt och fylligt, vågar nästan säga att det faktiskt är det godaste kaffe jag druckit. Vete fasen vad de gör med det, för det är ju egentligen en americano i botten som de döpt till long black men jag gissar att det har sjujäkla kaffebönor och deala med. 

Visste ni förresten att Australien är i princip det enda landet där Starbucks har gått med kraftig förlust och fått stänga runt 60 stycken lokaler? Inte undra på…

Hela den här dagen skulle vädret vara väldigt ojämnt och stundtals sken solen, för att sedan skymmas av rejält mörka moln, något som syns på bildernas vitbalans. Just vid den här tidpunkten dock så var det varmt och gött, och när vi började promenera iväg över en bro så glittrade solskenet både i det turkosblå vattnet och i de kritvita, glasstinna höghusen. 

Mitt bland alla stora frakt-middags-och-valspansbåtar låg det här majestätiska skeppet. Vi gick över bron i t-shirt och shorts, och mötte folk med dunjackor. Det var kanske tjugo grader.

Över på andra sidan – här blandades fler restauranger med olika bås för rundturer på båt man kunde köpa, och jag hittade naturligtvis massa roliga fåglar att fota. En mås är också exotisk om det är en mås från en annan världsdel ju!

Det var lätt att glömma bort att det faktiskt var vinter här, eftersom vi ju tycker att 20 grader är utmärkt sommarvärme. Men så står det helt kala träd mitt ibland alla gröna palmer, med torkade frön som vittnar om vintertid tillsammans med tjommarna i dunjackor. 

Och tja, sen kom man till det här helt plötsligt. Grönt så långt ögat kan nå, och turkost, nästan ljusgrönt vatten. Snacka om kontraster.

Vi gick uppåt mot en park, och stod på kullarna och spanade ut på alla båtar och allt annat vint. Jag som i efterhand nu sagt att Sydney inte var min typ av stad riktigt, alldeles för stor – kan ändå säga nu när jag ser bilderna igen att det definitivt är en oerhört vacker stad med en mycket speciell vy – dessa enorma byggnader kombinerat med det ständigt färgskiftande vattnet och alla palmer. Det är riktigt maffigt. 

Här hittade vi ståtlig koja mitt i allt – ett verk av Cave Urban, ett kollektiv med kreativa artister som kombinerar konst med arkitektur genom att använda bambu till sina minst sagt originella skapelser. Just denna heter Bower. Här kunde man sitta och titta ut över parken och vattnet, och reflektera. 

Vilket vi också gjorde – i några sekunder. För en bild. Sedan var vi såklart tvungna att posera i tur och ordning med den här fantastiska bakgrunden.  

Och jag hann ju såklart med att larva mig lite också… 

Sen var det dags att fortsätta promenera – ingen tid för djupare reflektion här inte, vi hade ju en stad att utforska och ett Operahus och se! 

Och vi ska fortsätta se på The Expanse här, dricka lite smultronvin och njuta av sista lördagen denna semester (snyft). Återkommer med mer i veckan. Ha en fortsatt go kväll!