(O)rakryggad och med veckoblick

Efter en semester där solen faktiskt har haft en klar majoritet av midsommarvädret, så känns det helt OK att sista veckan nu verkar mer eller mindre regna bort. Ute öser det ner och här sitter jag och myser åt att vara inomhus med en perkolator som puttrar ikapp med vovvarnas snarkningar. Enda smolket i bägaren är mitt ryggont – det har kommit mer och mer i någon veckas tid nu och har fastnat i en mer eller mindre konstant, molande värk som varken tabletter eller smörjmedel verkar rå på helt. Känns som de de senaste veckornas minskade motion i utbyte mot sakta stros medelst Converse eller klackar är boven i dramat här.

Därför har vi nu under en tid suttit och scannat hyresföreningarnas hemsidor på jakt efter en markplanslägenhet eller åtminstone något på första våningen. Japp, ännu en flytt är i tankarna – med facit i hand skulle vi nog tänkt på det här redan från början och inte haft så bråttom med att flytta från min gamla lägenhet (ja mamma, du hade rätt – igen) även fast den här lägenheten är i särklass den finaste hittills och hade varit trevlig och bo i tills eventuellt husköp. Men det funkar helt enkelt inte med min onda rygg och kånka Idun upp och nedför sex trappor flera ggr om dagen, i princip varje dag ihop med väskor, matkassar och random skit jag ska släpa in. Och Adde med sin nacke. Nä, det är bara och bita i det sura äpplet och hoppas våra vid det här laget vana flyttkarlar (och kvinns) är sugna på pizza och öl när det väl beger sig…

Förut försökte jag agera liggande stol i en av flera bra ryggövningar, vilket resulterade i att Idun fick fnatt eftersom det var högst onaturligt för matte och ligga där på golvet med benen i vädret, hon måste vara i fara! – och den enda räddningen är helt enkelt att kliva på henne samtidigt som man frenetiskt slickar överallt där man kommer åt. Skriker matte kör man helt enkelt in tungan i gapet och får således tyst på klagolåten. Man riskerar ju en smäll men det är det värt för att rädda mattes liv och lem (men inte rygg).

Idun som för övrigt visar mer och mer att hon har ont nu, efter en relativt smärtfri sommar då hon skuttat som en vettvilling över stock, sten och ris utan några tendenser till halt. Så nu till sensommaren/hösten ska jag ta kontakt med Vallas rehab och se vad vi kan göra för henne och vad som funkar rent praktiskt. Vi är ena skruttiga individer i det här hushållet.

Några snabba ögonblick i övrigt från den gångna veckan:

Sena, ljumma promenader med Pokémon Go.

En av de två gigantiska bakverken jag tog med hem från Stockholm.

Utflykt till Lithells korvfabriksbutik.

Med efterföljande Askersundsvisit.

Titta på båtar och leta parkeringsbricka.

Käka underbart god röding med klyftpotatis och citronremouladsås och för första gången höra A yttra orden “är lite trött på hamburgare“.

Vara superduperproppmätt men ändå överväga en glasskreation från någon av de otaliga glassbodarna. Beslutar mig till slut för och inte ha nåt och överraskar A tillbaka. Kör dubbelt upp imorgon istället när vi tänkt åka till Gränna.

“Se avslappnad ut!”

Nu ska jag ta en kort kvällspromenad medan det är uppehåll, sen får jag slänga in Idun i garderoben och ligga lite stol i någon kvart tills man inte står ut med ylandet längre.