-
Kristaller i örat, ett snett bäcken och what else is new…
Jaha, så visade det sig då att min yrsel kanske INTE beror på vare sig värme eller lågt blodtryck (som förövrigt var bra igen när läkaren tog det igår) utan att jag har en hoper kristaller lösa i hörselgången som har allmänt fuffens för sig. Kristallerna, som egentligen heter otolitstenar, har som uppgift att känna av lägesförändringar när kroppen gör någon form av rörelse. De sitter normalt och myser ihop i en “säck” på balansorganets framsida, men har nu frigjort sig av okänd anledning och studsar runt på baksidan istället. När jag då rör på mig så rör de sig också, men på fel place vilket ger mig yrsel och…
-
Vackra Vadstena och vaga helgplaner
Gomorron världen – eller go förmiddag kanske, ni som inte legat och gonat i lakanen fram till nu. Här ska vi strax ge oss ut på förmiddagspromenad i blåsten – nu har vi svängt om i väder, från stekhet, knappt-kan-andas-värme till stormar och blixtoväder. I förrgår vaknade vi runt 04 av att hela sovrummet lystes upp av blixtar, det blixtrade runt hela huset och mullret var så nära att vibrationerna kändes i sängen. Igår flög halva trädgården bort i blåsten och mina två stackars egenodlade paprikaplantor har väl grav PTSD vid det här laget eftersom de varit med om typ tre blåsväder där deras lilla miniväxthus totalt havererat och kastats…
-
Min arme kropp och ett dyk i kistan
Nu är det full rulle på skruttigheten här. Imorgon har jag en session hos kiropraktor inbokad, på grund av att min högra höft och ryggslut är ur led. Känns det som iallafall. Samtidigt har jag en yrsel som vägrar ge mig sig, som jag trodde var på grund av värmen och vätskebrist eftersom jag är så dålig på att dricka, men trots aningen svalare väder och att jag hällt i mig så mycket jag kan, så fortsätter det. Vojne vojne. Sjuksköterskan i telefonen frågade mig om stress, och jag vet inte riktigt vart jag står där just nu. Vad är stress, vad är sviterna av min tidigare stress, vad är…
-
Dumma saker jag gjort i värmen hittills, och lite allmänna happenings
Jag började skriva på det här inlägget ett par dagar innan Saga gick bort – det har liksom inte känts OK och skriva några andra blogginlägg sen dess, men nu är lite av det värsta över och jag kan iallafall prata om det utan och börja gråta. Så nu kanske det är dags att publicera lite annat. Livet går ju vidare, även om tomheten vid min sida är påtaglig. Äntligen helg, äntligen lite bris och blåst och aningen (men bara aningen) svalare temperaturer. I helgen åker Marcus på roadtrip med Kelly för och få lite egentid på vägarna, och jag får massor egentid här hemma med Idun och alla mina…
-
En sista dag
Det är mycket Saga nu, men det tror jag ni förstår – det är så mycket lättare att skriva än att prata om det känner jag, skrivandet blir en del av att kunna hantera den här tomheten som smyger sig på så fort jag inte har något och göra. Jag har hanterat den på alla möjliga sätt just nu. Köpt hem alldeles för mycket blomsterfrö som jag kommer få ett helsike att hinna plantera, spontanköpt en tipi som hundarna knappt vågar gå in i, och kokat äppelsaft, rabarbersaft, äppelmos och rabarberkräm till förbannelse. Sorgen känns mer hanterbar nu – vilket i sig föder en ny ångest och skuldkänslor – såklart.…