Noobyliscious

Har ju helt glömt och smyga in ett inlägg om att vi faktiskt firade ettårsdag för ett litet tag sen. Ja, ett helt år faktiskt – det gick galet fort. Jag var så mån om att sopa rent framför min egen dörr där mitt i all ångest och sorg och när det väl var gjort och jag kunde tillåta mig själv att känna in vad jag ville göra med livet… då bara blev det så. Inte vad jag hade planerat, men det är ju inte alltid utav ondo att det blir så uppenbarligen <3 Det är fortfarande svårt för mig att skriva om detta eftersom det här, vid den här tidpunkten…

Jag och pappa bestämde att vi skulle slå ihop våra familjer och gå promenad denna söndag. Beroende på väder skulle vi antingen gå i Håleberget eller Kalle Ringel. Väderleksrapporten utlovade regn och tunga moln. Vi gick ut till skinande sol och blå himmel. Håleberget it is! Men innan vi åkte dit så passerade vi loppisladan som ligger strax innan, som jag faktiskt aldrig besökt – Heidi föreslog en titt och jag gjorde skarp högersväng. Och vilket ställe det här var – som en slags skruvad nöjespark med loppistema. Grejer överallt och av någon anledning en hel hop med tomtar åt alla håll och kanter. En gigantisk sådan stod precis vid…

Mitt emellan alla Australieninlägg jag fortfarande kämpar med att bena upp och försöka och inte stoppa in HELA minneskortets innehåll i bildflödet, och alla dessa njuta-av-skogen-knäpp-av-nya-intresset-inlägg som den här bloggen består av nu, så går ju livet sin gilla gång däremellan. Oktober har varit rätt så lugn hittills, vilket är skönt. Vill passa på och vara ute och njuta av min favorit-men-ack-så-korta-årstid när den fortfarande har alla fina färger och en viss värme kvar i luften. En allmän uppdatering om livet härå; Mentala hälsan: Nu var det lite över tre veckor sen jag var hos psykologen sist, och det verkar som att kommunikationen därefter lämnat en hel del att önska.…

Nu är älgjakten i full gång, och det innebär en paus i all svamphets som pågår hemma i det Anderssonska-Levinska hushållet (förmodligen med en återhållen lättnadens suck för vissa). Inte för att jag ligger på latsidan för den sakens skull, tvärtom – köksbordet hemma är fullt av trattkantareller från helgen som ska torkas, men i den takten det tar med min enda svamptork och den ansenliga mängden svamp som kom med hem, så får jag väl frysa in det mesta istället så vi får plats med våra soppskålar till kvällsmaten åtminstone. I lördags var jag som sagt ute och svirade på kvällen, men innan dess var jag ute ett par…