Lite bilder och happenings från veckorna som gått som ännu inte kommit upp. En kvällsfika längs med strandpromenaden i Motala. Fidan hittade skatt i form av en tennisboll. Och våra skatter bestod av cinnabuns/cinnabons/whatever, denna förträffliga idé att kombinera kanelbulle med wienerbröd.  Plankad fågel i solnedgång och obligatorisk whatever-bärsbild. Tyckte tydligen min torftliga frukost här var värd att ta bild på. Förmodligen till ett dagsinlägg som inte blev av. Förgätmigej <3 Premiärdopp ute i Vinberga, totalt ensamma för en gångs skull. En överlycklig Kelly. En lika överlycklig, snudd på helgalen Fidan som beräknande väntar på sin chans att sno pinnen när hennes fyrfota familjemedlemmar precis kommit in i den där…

Här sitter jag när solen skiner ute och sörplar i mig kaffe och tycker synd om mig själv. Fick världens, vad jag förmodar, allergiattack i måndags som gick över i feber och allmänt elände och nu är jag hemma tillsammans med en annan sjukling i hushållet – nämligen Kelly som ätit nåt olämpligt eller blivit magsjuk, och har kräkts i alla tänkbara hörn av vardagsrummet under morgonen. Mina andra två är hemma nu med efter en långhelg hos mamma och Lasse men de undrar mest varför det är sånt ståhej med kräks och snorfloder och en surmulen matte, och längtar säkerligen tillbaka till friden i huset.  Nåväl. Jag har hundratals…

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att Malin plockade på sig lupiner för kund och fosterland och mer därtill – nå, här är anledningen varför. Ett lupinkalas! Härliga Malin hade gått loss totalt på dukning och middagsfix, sånt som en annars gärna skulle vilja göra med men där orken (och utrymmet!) tryter – Malins energi dock borde man tappa på flaska och sälja dyrt som ett helbrägdagörare elixir.  Titta bara så mycket gott – snittar och spett och frukt och såklart en massa ost. Bubbel i glasen och lupiner i kristallkronan, då vet man att det är fest! Assietterna som fyndades under vår loppisrunda, och duk-servetterna likaså.  Vi åt…

Låt oss prata om Australien! Och om mig, som ska dit! Jag hade ju väldigt lösaktiga planer på att dra till Afrika one way or another i vintras, när jag var nybliven singel i typ en vecka eller hur det nu räknas. Mitt bland alla skuldkänslor och ångest över vad man åsamkat, så spirade en liten frihetskänsla med inför insikten att jag nu kan göra vad fan jag vill och är min egen igen. Jag hade mina sparpengar som jag hade stoppat undan på grund av den gnagande känslan av “just in case” och kände att jag kunde treata mig till att resa någonstans riktigt långt, helt själv.  Men så…

Den däringa vattennivåbristen vi har haft, den torde ju ha bättrats på betydligt under de senaste dagarna. Det är som om våran gamla badkarskran har förflyttats upp till skyn, ständigt läckande med mer eller mindre hällregn och småskurar om vartannat. Det gör inte mig så mycket faktiskt, jag gillar ju regn och rusk – både känslan av och gå i det, och sitta och lyssna på det med öppen balkongdörr och en kopp kaffe. Tids nog kommer solen och värmen, jag har det på känn. Om inte annat får det gärna vara såhär medans man är på jobbet åtminstone, och dra igång rejält lagom till semestern, hehe… Till den är…