Uschaan, idag kommer det krävas många koppar kaffe för att jag ska vakna till. Varje dag denna veckan har energin blivit mindre och mindre och nu är jag på all time low. Gött att det är helg snart ändå – även om det blir lite halvfull rulle just denna helg. Till morgonkaffet idag drömmer jag mig tillbaka till Springbrook, och den underbart friska, eukalyptusdoftande och renande luften och alla oändliga vidder av gröntgröntgrönt. Nu när vi är precis på gräsen till att allt blir gråttgråttgrått… En klippavsats, ett litet vattenfall och en utsikt som inte var av denna värld.  De här små vita blommorna doftade magiskt, som liljor – glömde…

Mellan klockan tre och halv sex, sex-tiden, då är det som finast ute nu ett litet tag så länge man har solen framme.  Det går ruskigt fort, detta fina oktober-lövande. För två veckor sen låg det knappt något på marken och alla träd var fortfarande yviga och täta i kronorna. Idag fick jag celebert sällskap i svampkorgen. En stolt fjällskivling som i ensamt majestät härskade över en stor stenbumling mitt ute i vildsvinsriket.  Den färgglada göken är en sillkremla, som jag äntligen börjat lära mig och känna igen. Det fanns mängder med röda kremlor i augusti när mitt intresse vaknade, men då var jag ännu för okunnig och för feg…

Har ju helt glömt och smyga in ett inlägg om att vi faktiskt firade ettårsdag för ett litet tag sen. Ja, ett helt år faktiskt – det gick galet fort. Jag var så mån om att sopa rent framför min egen dörr där mitt i all ångest och sorg och när det väl var gjort och jag kunde tillåta mig själv att känna in vad jag ville göra med livet… då bara blev det så. Inte vad jag hade planerat, men det är ju inte alltid utav ondo att det blir så uppenbarligen <3 Det är fortfarande svårt för mig att skriva om detta eftersom det här, vid den här tidpunkten…

Jag och pappa bestämde att vi skulle slå ihop våra familjer och gå promenad denna söndag. Beroende på väder skulle vi antingen gå i Håleberget eller Kalle Ringel. Väderleksrapporten utlovade regn och tunga moln. Vi gick ut till skinande sol och blå himmel. Håleberget it is! Men innan vi åkte dit så passerade vi loppisladan som ligger strax innan, som jag faktiskt aldrig besökt – Heidi föreslog en titt och jag gjorde skarp högersväng. Och vilket ställe det här var – som en slags skruvad nöjespark med loppistema. Grejer överallt och av någon anledning en hel hop med tomtar åt alla håll och kanter. En gigantisk sådan stod precis vid…

Mitt emellan alla Australieninlägg jag fortfarande kämpar med att bena upp och försöka och inte stoppa in HELA minneskortets innehåll i bildflödet, och alla dessa njuta-av-skogen-knäpp-av-nya-intresset-inlägg som den här bloggen består av nu, så går ju livet sin gilla gång däremellan. Oktober har varit rätt så lugn hittills, vilket är skönt. Vill passa på och vara ute och njuta av min favorit-men-ack-så-korta-årstid när den fortfarande har alla fina färger och en viss värme kvar i luften. En allmän uppdatering om livet härå; Mentala hälsan: Nu var det lite över tre veckor sen jag var hos psykologen sist, och det verkar som att kommunikationen därefter lämnat en hel del att önska.…