Nattjobbsvecka igen, och jag har fredagsmyst på kontoret med sushi och Netflixfilmen om Ted Bundy. Mysigt indeed. Nu är det iallafall sista natten, sen är jag ledig några dagar. Har tänkt och preppa lite produkter i helgen jag ska erbjuda till REKO. Det blir första gången , så det ska bli roligt och se om det finns intresse. Apropå första gången, så hade jag ju mina två första marknader för några veckor sen. Tänkte skriva lite om hur det gick. Första markanden, var… …katastrofal. På grund av följande: Den var i Askersund, vi (Malin följde med som stöd och assistent) hade fått en plats som visade sig vara mitt i…

Jag är helt slut – mer slut än vad jag varit på länge, nog faktiskt inte sen jag blev sjukskriven. Jag ska ta ett inlägg om marknaden separat sen, och alla förberedelser. Just nu ska det ätas våfflor till frukost, sen packar vi, laddar kameror, vattnar alla växter, och drar sen upp till Eva och Peter för uppsamlingsheat. Imorgon kommer jag återse mitt älskade Dublin igen, och jag ska njuta som fan den här helgen av allting. Och ta så jäkla mycket bilder! Throwback till när vi ordnade en överraskning till Malin, för och fira hennes examen – det är inte lätt och fixa överraskningar här ute, det finns ju…

Gomorron folket! Just nu verkar det vara en liten paus i samtalen från amerikaner med Texasdialekt och låsta konton, så då får det bli ett aningen senkommet inlägg. Jag har mer eller mindre bakat non-stop den här veckan jag varit ledig, för och få ett hyfsat antal godsaker att sälja på marknaden på onsdag. Många gånger har jag funderat över om det är värt det – speciellt när jag får en räkning på 2500 från Vadstena kommun för det här årets kontrollavgift, när jag betalade förra årets kontrollavgift på samma summa för typ två veckor sen. Och så behöver jag köpa ett popup-tält så vi har tak över huvudet på…

Hej vänner! Jag vet att det inte var länge sedan som jag klagade på att jag lät så gnällig i bloggen (och därmed gnällde lite till, hehe) och lovade bot och bättring och lite positivare tongångar. Fem inlägg eller nåt var rätt käcka i jämförelse, men ledsen alltså – nu måste jag bli neggo igen. Jag som alltid varit rätt transparent i bloggen kan liksom inte skippa att skriva om det jobbiga till förmån för att låta gladare än vad jag är. Den här veckan som har gått nu har varit bland de pissigaste veckor jag varit med om. Såhär stressad, ostabil och snar till gråt har jag inte varit…

Tack alla för era lyckönskningar och grattisar på nytt-jobb-inlägget. Nu när det “värsta” är över med att ha sagt upp sig och meddelat kollegor, så inträder den här limbotiden då man bara går och väntar. Bokstavligt talat. Det är nog inte helt korrekt, men i mitt huvud är det typ ingen idé att ens påbörja något innan min tid av “plötslig fritids-överdos!” träder in. Som sagt, jag överskattar nog tiden jag kommer ha rejält – men så är jag lite bitter till sinnes också. Det är så lugnt på jobbet nu, och så frustrerande att känna att man bara sitter av tiden, typ. Nu går jag dessutom tillbaka till att…