Noobyliscious

För några veckor sen befann sig undertecknad, Marcus, Malin och Sara inne på Laudgård 206 ute på den ötsgötska schlätten, samstämmigt hungriga och brunchsugna. Ja förutom Malin då som inte riktigt hade lyckats (knappt alls faktiskt) med timingen mellan måltiderna – men tursamt nog finns det någonting för alla här, oavsett hungersnivå. Jag har ju bloggat om Ladugård 206 innan och kan verkligen rekommendera ett besök här om ni har vägarna förbi Vadstena. Härligt rustikt och mysigt och supergod mat. Brunchen var awesome ur det hänseendet att de hade en uppsjö olika vegetariska alternativ med goda röror och såser, inte bara gemene mans äggröra och bacon. Det gjorde dessutom att…

Den här veckan har ingen av oss varit riktigt på topp, därför ställde vi in oss på att ha en riktigt bra, lugn och skön helg istället. Jag inledde ju min med Halloween-barnkalas visserligen, men efter allt partajande var det superskönt att landa hemma i soffan med tovigt, tuperat hår och knastertorra post-linserögon och somna efter lite popcorn. Like the good old times.  Lördagen gjorde vi absolut inget mer än och gå i skogen med vovvarna och ligga i soffan där vi börjat plöja igenom Stranger Things. Slörpade i oss görflottiga irländska pommes och gick och lade oss vid midnatt typ. Men idag – jösses, vad vi har varit produktiva!…

Uschaan vilken trälig vecka, äntligen fredag. Jag har varit så fruktansvärt trött, sovit dåligt, vaknat supergrinig, deppat ihop om kvällarna. Ätit riktigt bra mat regelbundet men ändå fått magproblem som står mig upp i halsen nu, ickebokstavligt talat. Besviken på FeelGood som verkar ha droppat mig utan notice och hänvisat mig till psykiatrikern utan underlag för honom och veta varför jag ens är där. Suck. Nåväl. Det är fredag som sagt, och idag ska jag sluta tidigare för att återigen svida om till något läskigt och dra på Halloweenkalas i Vadstena. Egentligen är den till för barnen, men eftersom jag är så barnsligt förtjust i allt som har med Halloween…

Uschaan, idag kommer det krävas många koppar kaffe för att jag ska vakna till. Varje dag denna veckan har energin blivit mindre och mindre och nu är jag på all time low. Gött att det är helg snart ändå – även om det blir lite halvfull rulle just denna helg. Till morgonkaffet idag drömmer jag mig tillbaka till Springbrook, och den underbart friska, eukalyptusdoftande och renande luften och alla oändliga vidder av gröntgröntgrönt. Nu när vi är precis på gräsen till att allt blir gråttgråttgrått… En klippavsats, ett litet vattenfall och en utsikt som inte var av denna värld.  De här små vita blommorna doftade magiskt, som liljor – glömde…

Mellan klockan tre och halv sex, sex-tiden, då är det som finast ute nu ett litet tag så länge man har solen framme.  Det går ruskigt fort, detta fina oktober-lövande. För två veckor sen låg det knappt något på marken och alla träd var fortfarande yviga och täta i kronorna. Idag fick jag celebert sällskap i svampkorgen. En stolt fjällskivling som i ensamt majestät härskade över en stor stenbumling mitt ute i vildsvinsriket.  Den färgglada göken är en sillkremla, som jag äntligen börjat lära mig och känna igen. Det fanns mängder med röda kremlor i augusti när mitt intresse vaknade, men då var jag ännu för okunnig och för feg…