Noobyliscious

På vägen hem efter midsommarhelgen, så hade vi inte kommit särskilt långt innan vi körde in i ett litet samhälle som såg mycket anrikt ut och jag fick syn på något som genast orsakade akut fot-på-broms-tvång. Nämligen det här! Förfallna och övergivna byggnader av alla dess slag har alltid fascinerat och lockat mig ända sen barnsben, då jag själv försökte skapa mitt eget ruckel och släpade hem alla möjliga konstiga, skitiga och i mina ögon alldeles underbara prylar hem till vad jag kallade “Kontoret” (ingen aning, jag var inte så keen on logic back then). Platsen var Högsjö Gård, och till höger om denna väg gick en underbart vacker allé…

Såååå midsommar var ju förr-förra helgen – och för en gångs skull så var jag iväg och firade på annan ort, det är faktiskt inte ofta det hänt i mitt vuxenliv om jag ska vara ärlig. Jag har alltid haft rätt konventionella midsomrar där jag helt eller delvis befunnit mig i huset och ätit alldeles för mycket mat så att man lägligt nog kan svimma av en stund i soffan utan att någon dömer. Mycket mat vart det ju förvisso även detta år, ojojoj vad vi åt gott, hela helgen. Vi befann oss i Västerås, hemma hos Marcus mamma Eva och hennes man Peter i deras underbara ex-kapellhus och fick…

Lite bilder och happenings från veckorna som gått som ännu inte kommit upp. En kvällsfika längs med strandpromenaden i Motala. Fidan hittade skatt i form av en tennisboll. Och våra skatter bestod av cinnabuns/cinnabons/whatever, denna förträffliga idé att kombinera kanelbulle med wienerbröd.  Plankad fågel i solnedgång och obligatorisk whatever-bärsbild. Tyckte tydligen min torftliga frukost här var värd att ta bild på. Förmodligen till ett dagsinlägg som inte blev av. Förgätmigej <3 Premiärdopp ute i Vinberga, totalt ensamma för en gångs skull. En överlycklig Kelly. En lika överlycklig, snudd på helgalen Fidan som beräknande väntar på sin chans att sno pinnen när hennes fyrfota familjemedlemmar precis kommit in i den där…

Här sitter jag när solen skiner ute och sörplar i mig kaffe och tycker synd om mig själv. Fick världens, vad jag förmodar, allergiattack i måndags som gick över i feber och allmänt elände och nu är jag hemma tillsammans med en annan sjukling i hushållet – nämligen Kelly som ätit nåt olämpligt eller blivit magsjuk, och har kräkts i alla tänkbara hörn av vardagsrummet under morgonen. Mina andra två är hemma nu med efter en långhelg hos mamma och Lasse men de undrar mest varför det är sånt ståhej med kräks och snorfloder och en surmulen matte, och längtar säkerligen tillbaka till friden i huset.  Nåväl. Jag har hundratals…

Jag nämnde ju i ett tidigare inlägg att Malin plockade på sig lupiner för kund och fosterland och mer därtill – nå, här är anledningen varför. Ett lupinkalas! Härliga Malin hade gått loss totalt på dukning och middagsfix, sånt som en annars gärna skulle vilja göra med men där orken (och utrymmet!) tryter – Malins energi dock borde man tappa på flaska och sälja dyrt som ett helbrägdagörare elixir.  Titta bara så mycket gott – snittar och spett och frukt och såklart en massa ost. Bubbel i glasen och lupiner i kristallkronan, då vet man att det är fest! Assietterna som fyndades under vår loppisrunda, och duk-servetterna likaså.  Vi åt…