-
Uppe i stada
Tänk hur mycket ett litet miljöombyte kan göra – nu är jag här i huvudstaden, har checkat in på hotellet efter en förvånansvärt snabb bussresa, och spenderat en blodkokande halvtimme med ett inte så förvånansvärt slit med och få ordning på Lightroom i resedatorn. Alldeles strax ska jag gå ut och få mig nåt och äta. Sen är det bara jag och kameran, och staden. Vandra runt och bara vara. Så himla skönt. Det behövdes. Enda andra planen är väl och hitta en obligatorisk chipspåse att dra sig tillbaka med sen när mörkret faller, och sträckläsa min bok ackompanjerad av allt liv och musik utanför fönstret. Och se fram emot…
-
Luriga pappor, katter och avgöranden
Alla vet att föräldrar som ringer vid okarakteristiska tider innebär med största sannolikhet något dåligt – ett hastigt hjärtkramande samtal sent på kvällen eller mitt i natten, eller som i min fars exempel – relativt tidig morgon, mitt under ett möte jag håller i, och inte bara ett försök utan tre – PLUS röstmeddelanden. Då kan ni ju tänka er att jag med min synnerligen optimistiska livssyn satt och svettades lite extra där i stolen och hann tänka alla möjliga, den ena-mörkare-än-den-andra-tankar innan jag kunde avsluta mötet och kasta mig över telefonen. Jag brydde mig inte ens om och lyssna på röstmeddelandet, tre försök i rad sa mig allt jag…
-
Trycker på play, på play och sen repeat
Tjo peeps – nu är det lite bättre tider här. Eller ja, faktumet kvarstår med Idun. och grubbla lär jag väl aldrig sluta med ens i graven (då man VERKLIGEN har tiden ju) men just nu känns det helt OK iallafall. Hade ju egentligen tänkt spendera eftermiddagen med att fara tillbaka in till Linköping för och hälsa på stadens nyanlända swaussie-juvel hemma hos T&M men på grund av sjukdom får vi skjuta på det till nästa vecka. Positivt dock var att Malin var på väg åt samma håll och nu kunde göra en skarp u-sväng och sladda in till Motala istället. Lite prat varvat med kladdkaksbakning (med betoning på kladd!)…
-
Kaffe, kval och konstigheter (och midsommar)
Här ekar det obönhörligen tomt, trots att jag har hur mycket som helst jag skulle vilja få ner på pränt. Men kroppen är för orolig för att sitta ner och koncentrera sig på något i mer än en kvart. Jag vet inte om jag har någon form av försenad 30-årskris eller om jag hamnat i ännu en av mina melankoliska skov som aldrig riktigt tycks vilja försvinna oavsett hur mer “vuxen” och bättre på och vara insiktsfull jag blir. Eller om det är en mix av båda. Det här med melankolin har jag förstått är något som jag och min käre far har gemensamt. En rastlöshet över livet i allmänhet, självtvivel…
-
En midsommarhälsning
Go midsommar på er alla peeps out there! Just nu sitter jag bara och dricker kaffe med telefonen ifall nånting sker med våra kunder, men sen i eftermiddag kan firandet börja på riktigt och då delar jag upp det mellan en Linköpingssväng och en grillkväll ute i mina gamla hoods på Väster. I vanlig ordning är det molnigt och vattnigt ute men har hört att det kan bli både åskoväder och strålande sol så vi får väl se vad det här slutar med – jag har iallafall stockat upp ordentligt med härlig cava och rosé så vädret kommer nog inte vara så bekymmersamt direkt 😉 Trevlig dag och kväll och…